till Göteborg Universitet

don't let me be misunderstood...

I'm just saying' ...

Always look on the bright side of life...!!!
http://www.youtube.com/watch?v=WlBiLNN1NhQ

helvete att jag inte gjort den här filmen!

Den säger fan allt!

filmen

fast jag ska greja mer med den, ska bara hitta ett program som behövs...

 

...jag har tänkt att det ska gå både bakåt och framåt på något sätt, för att gestala processen och hur den går fram och tillbaka och hit och dit i sin väg efter mer kunskap...

Kan man utbilda en nobelpristagare?

Panik

...det är där jag finner mig oftast nuförtiden - i panik.
Panikläsa, panikskriva, panikäta, paniksova, paniktänka, etc allt för att inte göra/vara fel inför stundande bedömning. Hittills är det mesta fel och/eller inte tillräckligt. Jag får ännu mer panik och i paniken blockeras jag och gör ännu mera fel. En klockren konsekvens av min skolgång. Jag har inte lärt mig lita på mig själv än och min kapacitet och jag vet inte exakt vad som jag förväntas åstakomma.
Men jag fick en bild från ovan, så känns det i alla fall, som kanske hjälper mig och er.
Varsågod och tack Lene!

VAD, HUR & VARFÖR

Japp, då var det dags att strukturera sig verbalt. 

Jag har gestaltat min kunskapsutveckling som ett äventyr, i ständig progress. Äventyret har kommit att utspela sig i en sorts mössa.

Detta för att sätta min bakgrund, åsikter, insikter och allt som innefattar en kunskapsutveckling i kontakt med huvudet och hjärnan. 

En ytterligare parallell jag tänkt med ramen mössan, är ordet bagage eller ryggsäck som används i beskrivningen av någons tidigare erfarenheter av livet och att sätta detta bagage på huvudet synliggör det inte bara, utan framställer det i en positivare dager, då man förväntas uppbära huvudbonader med en stolt hållning.

Jag tänker på vattenkrukor som uppbärs elegant på hjässan till tunga kungliga kronor som bärs med samma resultat. Ju tyngre huvudbonader desto stoltare hållning behövs för att upprätthålla balansen, vilket är ytterligare en metafor för min syn på och placering av mitt bagage.

Jag ser alltså bagaget och kunskapsutvecklingen som samma, det ena finns inte utan det andra.

Jag har under tidigare examination (LAU310) utvecklat en undervisningsidé där eleven blir personligt förtrogen med ämnet i form av ett ”inre självporträtt”. Idén går enkelt ut på att rikta undervisningen dit man vill, men utifrån individen eleven, i form av en personlig förankring. 

Exempelvis utgick jag från Frida Kahlos självporträtt under mina lektioner, vi tittade på utställningen på Konstmuseet, jag berättade om hennes liv och vi tittade på symboler hon använder sig av i sitt bildspråk och analyserade hennes bilder. Vidare riktade jag samtalet mot ämnen som var relevanta för elevernas sammanhang, till exempel fick sexorna göra djurporträtt och vi pratade om djursymbolik tillskillnad från åttorna som gjorde yta i motsatts till insida-porträtt och vi pratade om hur man inte ser på någon på utsidan hur de mår inuti, detta för att det passade elevernas ålder och kontext. 

Utifrån våra samtal fick eleverna skapa sina egna självporträtt.

Lite så har jag nu jobbat själv, av samma anledning som jag utvecklade idén från början – för att ge en personlig förankring i ämnet för eleverna.

Det är min personliga förankring i skolan, mitt ”inre självporträtt” med riktningen ”min skolresa, från elev till lärare” och synen på min kunskapsutveckling.

Detta gestaltar jag på film för att synliggöra processen, på en tavla för att få måla fritt och få fast bilden konkret, i foton för att få testa skapa digitalt och för den abstrakta känslan synliggjordes där och i en konkret mössa som man kan ta på sig, känna på och tänka vidare om.

Idén grundas i min erfarenhet från skolan som en institution som inte klarar av sitt uppdrag att möta alla elever som enskilda individer, som det står att vi ska i styrdokumenten.

Under gestaltningen har det dock blivit att handla om min egen resa, vilket passar då jag har varit och är en elev sedan väldigt länge och mina erfarenheter av skolan är de som format mig till den lärare jag nu blir eller ibland är.

Jag tänker att de olika formerna av min gestaltning kan göra upplevelserna av den rikare och bredare, då alla har olika sätt att uppleva. 

Vidare är det så som jag lär mig, genom att göra, uppleva, titta på film, ja, på alla sätt utom just text. Jag har aldrig tagit till mig text i en bok särskilt bra, utan har, om jag verkligen behövt kunskapen, istället ritat en berättelse eller på andra sätt gjort texten levande för mig och således förståelig.

Så det är inte bara gestaltandet av mitt bagage och kunskapsutvecklings äventyr, utan även mitt sätt att förstå kunskap.

Alltså:

VAD: Jag har gestaltat min kunskapsutveckling som ett äventyr att bära med stolthet.

HUR: Genom film, måleri, foto och tyg. Alla olika sätt för att fånga en annan vinkel och perspektiv, då man behöver många för att närma sig en helhet.

VARFÖR: Därför att jag behöver se vart jag kommit i min skolresa och jag behöver, som lärare, till varje pris undvika att mina elever blir plundrade på sina kunskapsutvecklingsäventyr! 

Genom processen i det här arbetet, lär jag mig att se min egen resa som elev på ett salutogent sätt och därigenom kommer jag förhålla mig till elever som personer med egna äventyrsmössor.

Säg till om det behövs mer tydlighet!

tack.