PM 2
HDK-examinationen
”Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet” (sid. 7, Lgr11, Skolverket).
Jag har under min utbildning, från förskolan till idag, upplevt en saknad av realiserande bakom paroller som ”en skola för alla”, ”individanpassad undervisning” och citatet från Skolverket ovan. Det utförs dokumentationer, åtgärdsprogram och olika försök att underlätta för elever som inte enkelt glider igenom sin skolgång, men själva individen blir ändå sällan uppmärksammad som något annat än en elev i mängden eller ett papper i pappershögen.
Vidare står att ”Eleven ska i skolan möta respekt för sin person och sitt arbete” (Lgr11, Skolverket, s. 10), men jag finner inte att det upprättas i elevens vardag, då varken ork, engagemang eller tid finns tillgänglig.
Dokumentation och åtgärder hastas igenom, för att pedagogen även skall hinna planera sina lektioner och andra uppdrag inom skolan. Kvar blir ett utanpåverk av formellt korrekta dokumentationer, de tomma vackra orden och elever som har blivit erbjudna stöd enligt standard, men utan att för den sakens skull hunnit bli sedda eller hjälpta. Dessa elever går således igenom skolfabriken med allt ansvar och skuld för sin ouppnådda kunskapsnivå på sina axlar, då de enligt mallen fått lämpligt stöd och hur det sedan ser ut i deras verklighet spelar mindre roll.
Min tanke är att det måste in ett fokus på elever som individer/personer i skolans vardag, med bas i deras kontext, precis som parollerna beskriver – fast på riktigt. Utifrån en personlig förankring i ämnet/uppgiften tar man sedan eleven med sig ut på kunskapsresan och in i samhället. Det är lättare att lära sig nya saker om man förstår och kan leva sig in i och känna sig delaktig i lärdomen.
Ovanstående är i princip orört och kvar som utgångspunkt sedan ”PM nr. 1”.
Vad som utvecklats under gestaltningsarbetet har blivit att åskådliggöra min resa som elev till lärare.
Min utgångspunkt/bakgrund & syfte utgår således i min dåliga erfarenhet av skolan och vägen därifrån till att genomföra lärarutbildningen i hopp om att bli sams med skolvärlden/systemet och mitt förakt därav. Hela resan har varit i skuggan av detta förakt och av minnet av förödelsen av många goda egenskaper jag hade som barn, samtidigt som det varit drivkraften mot en förändring/utveckling/mognad.
På grund av mitt motstånd gentemot skolan har jag fått gå i skolan från 7 års ålder tills idag, i 27år och har därav rätt lång erfarenhet av idogt försökande av att bli sedd, få lyckas och bli bekräftad som duglig av de instanser som är auktoritärt giltiga – utan att för den sakens skull förlora mig själv/min egenart och/eller bli utbildningsstörd (mitt eget ord som förklarar min upplevelse av vad skolan formar för störningar i personers kreativitet och personliga prägel).
Mycket vatten har flutit under broarna sedan jag var 7 år, men motståndet kvarstår. Nu med en något sorgligare och mer medveten fana än tidigare, då jag har mer erfarenhet själv plus att jag numer även har lärdomar av mina elevers skolupplevelser och mina medelevers.
Jag har i gestaltningen valt att istället för att lägga fokus på den allmänt negativa klang som elevens bagage har, visualisera bagaget som resurser, möjligheter och förmågor. Det är detta bagage som vi lärare ska utgå ifrån och individanpassa undervisningen efter och jag tänker att det görs lättare om bagaget ses som kapaciteter istället för hinder. Det färgar även min gestaltningsprocess, då jag där satt bagaget på huvudet, som en mössa med allt det äventyr som ingår i personliga förmågor och talanger gestaltat.
En viktig del av bagagemössan är att det sitter ett hjärta på ovansidan av mössan, på den del där förhoppningsvis hjärnan sitter under. Detta för att synliggöra behovet av hjärtats symboliska mening och kraft i kunskapsprocessen. Hjärta och hjärna. Det ena fungerar dåligt utan den andra och tvärtom.
Det är ytterligare mycket symbolik inarbetat i gestaltningen, men den ska jag kanske utveckla under någon annan rubrik?!
Problematiseringen behöver jag kanske hjälp med att tydliggöra verbalt korrekt, men jag finner att den utgår i de ramar skolan och dess arbetare har att uppfylla, som med citatexemplen som nämns i textens början, men inte lyckas genomföra. Och jag själv som exempel på konsekvensen/resultatet av skolans misslyckande av att uppfylla dessa citat.
Metoden är att via min gestaltning, synliggöra min resa som ”misslyckad” elev till lärare.
Experimentet blir att försöka synliggöra min resa/mitt bagage på ett tydligt och motiverande sätt som samtidigt känns ärligt och sant.
Resultatet är ju under ständig process, men är i nuläget förhoppningsvis nära en seger, då jag om en dryg månad kanske lyckats genomföra lärarutbildningen på universitetet och därigenom vunnit den ultimata bekräftelsen på att jag duger i de instanser som är auktoritärt giltiga, i form av ett intyg på just detta. Samtidigt som jag under dessa 27 år i skolan inte böjt mitt huvud för några former av styrdokument och formalia som jag inte hållit med om, utan har istället mognat och lärt mig att förhålla mig till dem kreativt kritiskt och jag har under lärarutbildningen klarat skolan utan att förlora mer av mig själv, utan tvärtom byggt på mig själv med lärdom i ”how to play system”, eller göra det jag ska fast på mitt sätt. Genom att vända och vrida på mina skolupplevelser och att nu komma in på andra sidan lärarrumsdörren, har fått mig att inse att det inte är så svart och enkelt som när mitt skolförakt startade, utan att problematiken ligger på en annan nivå än onda och dumma lärare. Mina dåliga skolupplevelser grundades antagligen i samma anledningar som nutidens grundskoleelever får sina skolminnen, nämligen i trötta, överarbetade och omotiverade lärare, som inte har tid att se varje elev med allt det innebär och samtidigt göra allt medarbete som ingår i lärarens vardag.
Min lösning, utifrån min lärarroll, blir att ha en annan utgångssyn på ord som bagage och individ och att på samma sätt som jag ska visa med min gestaltning, låta mina elever peppas i sina egna talanger och via just dessa.
Teoridelen och användandet av referenslitteratur är jag osäker på. Den författare som följt mig i lärarutbildningen är Sven-Eric Liedman och även Georg von Wright. Robert Bly är en författare som påverkat mig, men som jag inte haft som kurslitteratur. Jag behöver hjälp med användandet av referenser/ref.litteratur.
Jag skulle behöva hjälp med arbetsstruktur, förtydligande och formalia. Jag är en obstinat skrivare, när det kommer till formalia, och även om jag är medveten om det och jobbar på det, så behöver jag bli påmind om orsakerna och argumenten bakom måstena… ofta.
Tack så mycket.
Mvh/Sanna
Ovanstående är mitt PM 2.
over&out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar